Jag startade om bloggen på grund av blandade känslor.

 

Dom flesta som läser min blogg vet att varje dag i mitt liv inte är helt perfekt, utan dagarna kommer då jag ligger i sängen med tårarna som rinner och en ångesten som bränner, paniken som skriker och jag försöker att andas men jag får ingen luft. Jag kryper in i min egna bubbla och bara vill vara ifred, att inte kunna lita på någon är en stress som jag inte kan hantera. Jag vill bara fly, dit någon aldrig skulle hitta mig. Jag är rädd för att släppa in någon helt i mitt liv, att säga dom tre orden "jag älskar dig", för alla jag älskat har huggt mig i ryggen lika fort som jag litat på dom,så jag stötter bort alla. Skulle jag aldrig haft en vilja som är enorm skulle jag aldrig varit där jag är idag och det är just precig HÄR.. jag lever och allt går framåt nu. 

 

Men dagarna då jag står på mina ben och allt faktiskt är bra för stunden så är jag en jordnära tjej som tar vara på varje möjlighet jag får. Jag är en väldigt glad och sprallig tjej med mycket positiv energi trots vad ag gått igenom. Något som ger mig livsglädje så det räcker och blir över är hästar, ett djur på fyra ben. Bland dom är jag lugn, jag kan slappna av för dom skulle aldrig göra mig illa, om jag inte skulle göra illa dom först.